Började gå på en stig i skogen och möttes av pappa som sa, "såg du henne? Jag såg bara hur älgarna sprang iväg så hon måste ha sprungit efter dem" Fan tänkte jag, nu lär vi skynda oss iväg och leta i skogen! 

In och tog på lite mera kläder, sedan tog vi fyrhjulingen och åkte ut och letade. Efter ett par km så hörde vi henne långt in i skogen, då hon fått ståndskall på älgarna igen. Åkte till en vändplan och där var det en annan som var ute på fyrhjuling och åkte, så vi frågade om han hade sett någon hund. Det hade han inte men han hade hört en jakthund vara ute och drev, vi svarade då att det var våran husky. "Jaha, ja men då har ni en fin jakthund nu då!" Haha, ja det var ju i och för sig sant, men det är ju inte riktigt det jag vill ha...

Hoppade av fyrhjulingen och gick ca 100m in i skogen, då hörde jag henne klart och tydligt så jag ropade. Pappa åkte vidare för att kolla på andra sidan skogen och jag fortsatte gå. Tog dock stopp ytterligare 100m, eftersom det blev myr. Dessutom så var det helt tyst och jag började tänka det värsta, som alltid... 

Gick tillbaka till vägen och började gå hemåt, var ju ett antal km hem men pappa mötte upp mig med fyrhjulingen så då åkte vi en sväng till innan vi åkte hem.

Var hemma en liten stund för att se om hon kom hem, vilket hon inte gjorde. Så vi åkte igen för att leta, och den här gången fick Fenja följa med. Var väl ute ytterligare en timme och letade men utan resultat, så vi åkte hem. 

Ropade när jag kom hem och gick mot hundgården, och då kommer hon runt knuten på huset! Vilken lycka!! Hon var ute i nästan 5tim och sprang, men när hon kom hem så var hon inte ens trött. Men hon blev jätte glad när hon såg mig och kom direkt! Mitt fina hjärta ♥

Nu ska jag gå ut och pussa på mina fina hundar, och tack till alla som hjälpte till att dela och bry sig på FB! Ni är bäst ♥
// Linda