Försöker att inte tänka så mycket på det som har hänt, men man blir påmind varenda gång man går utanför dörren och märker att min vän inte sitter där längre och väntar på mig... Att vara ute och hålla på med både det ena och det andra, och helt plötsligt ser något som man tror är sin vän, men inser snabbt att det bara är inbillning... Det gör så fruktansvärt ont i mig och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna släppa det här, men jag måste våga gå vidare även om det är svårt.