Beyonds Evening Shine

Långhårig Collie

2004-04-01

Lassie är familjens hund och min första. Även om det låter klyschigt, så är hon min bästa vän.

Allt började med att jag ville ha hund, och tjatade om det från det att jag lärde mig prata. Från början var det väl inte helt klart med vad för hund jag ville ha, men när jag var runt 5 föll jag för Golden Retriever. Haha, och hur kom det sig att det blev en collie då? Jo, när jag var 10 så tyckte mamma och pappa att det var rätt stund att skaffa hund. Hade vi skaffat tidigare hade vi kanske behövt ta bort den nu, och tonåren är ju en känslig ålder. Så jag tycker trots allt att det var helt rätt beslut att vänta lite. Åter till saken, vi valde mella Golden och Collie. Min syrra sa Collie och jag sa okej! Jag visste ju att jag skulle hålla på med den oavsett, och att om hon fick välja ras så kanske hon också skulle bli mer intresserad. Riktigt så blev det väl inte men ;)

Vi hittade en uppfödare i närheten, och fick välja valp först! Vi hade bestämt oss för en tik, och den skulle såklart kallas för Lassie. Det var den ljusaste av de alla som kom fram till oss först, och som tur var en liten tik! Hon gick förbi och hälsade på oss alla, sedan fortsatte hon till mamma och styrde rak mot hennes tår! Hon la sig och började bita på mammas tår, och då bestämde vi att den valpen ska vi ha! Haha ;)

När vi var och kollade var hon 4v. så fyra veckor senare åkte vi ner och hämtade henne! Resan hem gick bra, och väl hemma så gick hon och sov. Hon var såklart lite deppig över att lämnat sina syskon, men dagen efter var det full fart på henne!

Planen med Lassie var från början att jag skulle köra Agility med henne, och syrran lite utställning. Men riktigt så blev det inte... Jag har lagt ner mycket energi på Agility med henne, men jag är för feg för att tävla.

Det som jag fokuserat mest på är trickträning, och hon kan faktiskt en hel del tricks.

Grunläggande sitt och ligg såklart, "Sitt Vackert", "Åttan", "Vacker Tass", "Give Me Five", "Rulla Runt", Vad Säger En Tuff Hund", "Prata", "Buga", "Snurra", "Spela Död", "Gå och Gömm Dig", "Skadad Tass", "Dansa", "Kryp" och "Sov". Jag tror det var allt?

Lassie är en otroligt lättlärd hund, och hon älskar att få hålla på med tricks och Agility. Lydnad är inte det roligaste, men det funkar (Då menar jag tävlingslydnaden). Lassie är otroligt lekfull och om man inte kastar en leksak åt henne, så leker hon själv med den. Hon är inte så förtjust i att leka med andra hundar, hon älskar andra hundar, och vill gärna hälsa men sedan ignorerar hon dem =)

Lassie vill alltid vara med, och följer ibland med på ridturer. Hon är verkligen min drömhund, och jag är så glad över att vi valde den hunden vi gjorde! För hon är verkligen bäst

♥


2009♥

2009♥

2009♥

2009♥

2009♥

2010♥

2010♥

2010♥

2011♥

2012♥

147,0cm i mkh född -98

Haflinger

U: Elisa E: Andi 9

Al kom till mig 21 Januari 2010, och vi har verkligen utvecklats sedan dess.

Jag hade bara ett halvår tidigare mist min foderponny, och letade nu efter en D-ponny som jag kunde tävla i hoppning med. Jag hade sett Al´s annons flera gånger, men jag tyckte inte han var det jag sökte. En grov och klumpig haflinger, som hopp-ponny? Nä...

Mamma övertalade mig om att vi i alla fall kunde åka och titta på honom, så visst, vi gjorde väl det.

Jag hade mer och mer blivit nyfiken på just haflinger, och var ganska spänd över hur det skulle gå. Skulle det vara en grov och klumpig ponny som stod där på ridskolan? Eller skulle det vara något som faktiskt var något att satsa på?

Al var ridskolehäst, och anledningen till försäljningen var att han kastade av elever.

När jag väl såg honom så förändrades allt. Han var inte grov och klumpig, han var smal och ganska omusklad. Jag hoppades verkligen på att han skulle vara en dröm att rida, eftersom jag föll för honom direkt!

Ridskolechefen red först, och Al skuttade över 110cm hur lätt som helst! När hindret låg på 120cm så började han ta i, men inte förrän då ;)

Jag hoppade upp och red lite på honom. Kände ganska snart att detta var en mysig liten häst, som dock var väldigt seg. Inge åka häst här inte!

Jag var fast, jag ville ha honom! Vi åkte dit en gång till och red. Vi hade gärna ridit ut på honom, men det fick vi inte. Nu efteråt så förstår jag varför de inte lät oss göra det...

När Al kom hem så blev han som förbytt. Han var inte den där lugna och trygga hästen som han var på ridskolan, tvärtom. Han var rädd för exakt allt, han kunde inte vara ensam och han kunde inte vara ute i hagen. Vi hade köpt en problemhäst, vilket han hade varit i hela sitt liv.

Jag åkte av nästan varje ridtur, och han smet från hagen flera gånger om dagen. Många tror säkert att det inte var så farligt, men det kan jag säga att det var. Att gå in till Al i boxen var också väldigt spännande, han brydde sig inte om en alls utan kunde gå över en om han ville ut. Ingen respekt alls med andra ord. Jag minns att han stack iväg när jag longerade honom en gång, med mig efter i longeringslinan. Tur att det var snö ute, annars hade det nog gjort ont.

Eftersom vi har eget stall och bor ute på landet, så hade jag ingen att rida med. Vilket slutade i att Al vägrade gå från gården, och jag flög av flera gånger av att han stack iväg med mig.

Att Al skulle vara ute i hagen var bara att utesluta, istället gick jag promenader flera gånger om dagen med honom. För han smet hela tiden...

Efter att jag haft Al ett tag så tröttnade jag. Det kändes som att vi stod kvar på samma ställe hela tiden, så då åkte han ut på annons. Då hade jag medryttare på Kompis så hon började ta över Al och jag red Kompis. Hon hade med Al på några hoppträningar och tävlade även med honom en gång. Efter det bestämde jag mig för att han skulle få vara kvar, och tur var det!

Jag har haft kontakt med tidigare ägare på Al och han har ända sedan han föddes smitit från hagen. När han kom till andra ägaren hände det något som gjorde att han blev rädd för det mesta (vet inte om det också varit sedan han var föl eller så). Tredje ägaren kämpade verkligen med Al, men tillslut så kände de att han var lite för farlig för så små tjejer och sålde honom till ridskolan. På ridskolan kastade han av flera stycken, och en så allvarligt att hon behövde åka ambulans. Al´s skötare på ridskolan var intresserad av att köpa honom, men då varnade ridskolan henne om att Al var som han var. De sa även det när hon var hit och skulle provrida, men då hade han förändrats en hel del.

Jag och Al har mött många motgångar och människor som inte alls har trott på oss, men vi har kämpat och nu har framgångarna börjat komma!

Jag älskar verkligen Al, vilket jag inte gjorde i början. Men nu när vi båda litar på varandra, så är vi oskiljaktiga! Al är idag otroligt pigg och frammåt, och älskar att få gå ut i skogen lika mycket som att gå ett pass på banan. Han älskar livet helt enkelt! =)

Det här är en otroligt förkortad "berättelse" om våran resa, men det är bara att fråga om du har några funderingar!


Den 21 Januari 2010, dagen då Al kom hit!


Februari 2010


Våren 2010


Sommaren 2010


Våren 2011


Sommaren 2011


Sommar 2011


Hösten 2011


Vintern 2011


Våren 2012

Finaste ♥

Maxad C-ponny född -91

Welsh/Arab

U: Lotta E: -

Kompis kom hit till gården våren 2005, och ända sedan första dagen har vi kämpat med denna, väldigt speciella lilla herre.

Allt började med att jag började bli för stor för min lilla shettis. Eller ja, det var väl jag som vela ha något större än henne att rida på, och även kunna rida lektioner istället för att endast rida ut i skogen. Så efter mycket om och men, så började vi leta efter en till ponny!

Vi hittade en hel del fina ponnyer, men ärligt talat så sket det sig med dem. Antingen så ångrade eller så ändrade ägarna sig angående ponnyn, eller så var inte ponnyn riktigt fräsch i benen. Så vi letade vidare!

Efter lite mer än ett halvår senare, så kom en av mammas kompisar och berättade att några som hon kände skulle sälja sin C-ponny. Så vi bestämde oss för att vi skulle höra av oss till dem, och sedan bestämma tid för provridning. När mamma ringde så frågade hon lite angående ponnyn, eftersom vi inte hade sett någon annons på honom. Vad det var för ponny, vilken färg han hade, hur gammal, och såklar vad han hette. När mamma sedan la på och berättade vad det var för ponny, tänkte jag: "Oj, det där hade jag inte alls räknat med..."

Ponnyn var skimmel, och korsning Welsh/Arab. Vi var lite skeptiska då han hade otroligt pigga raser i sig, men han var läromästare så vi tänkte ge det en chans i alla fall.

Jag minns det som om det var igår. Vi klev ut ur bilen, och jag letade som en galning efter en vit liten ponny. När jag väl fick syn på honom så var jag fast! Jag hade verkligen inte sett någon finare ponny, och han var inte alls den där pigga och nerviga typen som vi hade trott.

Provridningen gick super, och vi bestämde oss snabbt för att vi skulle ha denna lilla drömponny!

Dagen då vi äntligen skulle få hämta min nya lilla ponny var regnig och kall. Det var den 4 Maj och hans fd. ägare skulle skjutsa hem honom hit, men vi åkte ändå dit och skrev kontrakt och visade vägen hem hit (då han inte stod så långt härifrån). Fick även en lapp där det stod en lång lista på saker som Kompis inte tyckte om, eller som inte gick att göra med honom. Jag minns också att han hade grått fleecetäcke på sig, och gråa lindor. Han var så himla snygg att jag trodde att jag skulle spricka! Tänk att detta var min ponny? MIN?!

Vi insåg snabbt att den här ponnyn var mycket speciell, och litade verkligen inte på någon. Det tog nästan två timmar att fånga honom i hagen första dagen, han blev rädd för saker och kunde kasta sig och stegra bara för att man ledde honom.

Jag red Kompis några gånger i veckan, och på hösten så var vi med på en distansritt på ca 3 mil. Allt gick super, till vi kom till den sista biten på ritten. Kompis blev rädd när en annan ponny kom i full galopp mot honom, så han gjorde en blixtsnabb vändning och jag ramlade av. Jag minns att Kompis hoppade över mig så han inte skulle trampa på mig. Jag blev såklart rädd, men jag var ju tvungen att hoppa upp igen. Resten av turen gick bra.

När vi väl skulle lasta honom och åka hem så vägrade han gå in i transporten. Så dagen efter fick jag rida hem honom, vilket var ca 1 mil det också.

En dag på våren 2006 skulle jag rida ut med en kompis som var medryttare på ett av våra fullblod. Kompis var väldigt pigg, så mamma ledde mig lite på en volt och när hon släppte stegrade Kompis rakt upp, och jag ramlade av en halv meter i från pallen jag nyss hoppat upp med. Kompis sprang iväg i fullfart och försökte bocka av sadeln.

Då bestämde vi oss för att försöka sälja tillbaka honom, men de hade inte de tidigare ägarna möjlighet till. De kom hit och red på honom en gång och han gjorde lika då. Han stegrade och bockade för fullt, men hon var mer erfaren än mig så hon satt kvar.

Jag skaffade medryttare på honom, och jag var även på väg att sälja honom till henne. Men jag kunde inte... Istället red mamma lite på honom under vintern, och våren 2007 åkte han till fodervärd och jag fick istället låna hennes T-märkta D-ponny.

1 Juli 2008 kom han hem igen! Det var inte samma ponny som kom hem, han var trött på det mesta och hade stängt av sig helt. Vi kämpade på, och jag fokuserade mest på att få tillbaka Kompis livslust.

Idag är han den ponnyn jag alltid drömt om. Snäll, pålitlig och vi litar på varandra till 100%! Visst, Kompis är fortfarande en otroligt pigg ponny, som gärna testar ryttarens gränser. Men vi har en speciell relation till varandra, och det är aldrig några problem längre att hämta honom i hagen. Han är dock en riktigt retsticka, men han känner direkt när jag inte är på humör och ger sig ganska snabbt ;)

Kompis har varit hos mig i 7 år nu, och han är här för att stanna!

Det här är en otroligt förkortat text, så är det något ni undrar över så är det bara att fråga! =)


Kompis precis hemkommen från fodervärden 2008


Sommaren 2009


Våren 2010


Våren 2010


Våren 2011


Våren 2011


Sommaren 2011


Våren 2012


Sommar 2012!

Världens bästaste ponny ♥