147,0cm i mkh född -98

Haflinger

U: Elisa E: Andi 9

Al kom till mig 21 Januari 2010, och vi har verkligen utvecklats sedan dess.

Jag hade bara ett halvår tidigare mist min foderponny, och letade nu efter en D-ponny som jag kunde tävla i hoppning med. Jag hade sett Al´s annons flera gånger, men jag tyckte inte han var det jag sökte. En grov och klumpig haflinger, som hopp-ponny? Nä...

Mamma övertalade mig om att vi i alla fall kunde åka och titta på honom, så visst, vi gjorde väl det.

Jag hade mer och mer blivit nyfiken på just haflinger, och var ganska spänd över hur det skulle gå. Skulle det vara en grov och klumpig ponny som stod där på ridskolan? Eller skulle det vara något som faktiskt var något att satsa på?

Al var ridskolehäst, och anledningen till försäljningen var att han kastade av elever.

När jag väl såg honom så förändrades allt. Han var inte grov och klumpig, han var smal och ganska omusklad. Jag hoppades verkligen på att han skulle vara en dröm att rida, eftersom jag föll för honom direkt!

Ridskolechefen red först, och Al skuttade över 110cm hur lätt som helst! När hindret låg på 120cm så började han ta i, men inte förrän då ;)

Jag hoppade upp och red lite på honom. Kände ganska snart att detta var en mysig liten häst, som dock var väldigt seg. Inge åka häst här inte!

Jag var fast, jag ville ha honom! Vi åkte dit en gång till och red. Vi hade gärna ridit ut på honom, men det fick vi inte. Nu efteråt så förstår jag varför de inte lät oss göra det...

När Al kom hem så blev han som förbytt. Han var inte den där lugna och trygga hästen som han var på ridskolan, tvärtom. Han var rädd för exakt allt, han kunde inte vara ensam och han kunde inte vara ute i hagen. Vi hade köpt en problemhäst, vilket han hade varit i hela sitt liv.

Jag åkte av nästan varje ridtur, och han smet från hagen flera gånger om dagen. Många tror säkert att det inte var så farligt, men det kan jag säga att det var. Att gå in till Al i boxen var också väldigt spännande, han brydde sig inte om en alls utan kunde gå över en om han ville ut. Ingen respekt alls med andra ord. Jag minns att han stack iväg när jag longerade honom en gång, med mig efter i longeringslinan. Tur att det var snö ute, annars hade det nog gjort ont.

Eftersom vi har eget stall och bor ute på landet, så hade jag ingen att rida med. Vilket slutade i att Al vägrade gå från gården, och jag flög av flera gånger av att han stack iväg med mig.

Att Al skulle vara ute i hagen var bara att utesluta, istället gick jag promenader flera gånger om dagen med honom. För han smet hela tiden...

Efter att jag haft Al ett tag så tröttnade jag. Det kändes som att vi stod kvar på samma ställe hela tiden, så då åkte han ut på annons. Då hade jag medryttare på Kompis så hon började ta över Al och jag red Kompis. Hon hade med Al på några hoppträningar och tävlade även med honom en gång. Efter det bestämde jag mig för att han skulle få vara kvar, och tur var det!

Jag har haft kontakt med tidigare ägare på Al och han har ända sedan han föddes smitit från hagen. När han kom till andra ägaren hände det något som gjorde att han blev rädd för det mesta (vet inte om det också varit sedan han var föl eller så). Tredje ägaren kämpade verkligen med Al, men tillslut så kände de att han var lite för farlig för så små tjejer och sålde honom till ridskolan. På ridskolan kastade han av flera stycken, och en så allvarligt att hon behövde åka ambulans. Al´s skötare på ridskolan var intresserad av att köpa honom, men då varnade ridskolan henne om att Al var som han var. De sa även det när hon var hit och skulle provrida, men då hade han förändrats en hel del.

Jag och Al har mött många motgångar och människor som inte alls har trott på oss, men vi har kämpat och nu har framgångarna börjat komma!

Jag älskar verkligen Al, vilket jag inte gjorde i början. Men nu när vi båda litar på varandra, så är vi oskiljaktiga! Al är idag otroligt pigg och frammåt, och älskar att få gå ut i skogen lika mycket som att gå ett pass på banan. Han älskar livet helt enkelt! =)

Det här är en otroligt förkortad "berättelse" om våran resa, men det är bara att fråga om du har några funderingar!


Den 21 Januari 2010, dagen då Al kom hit!


Februari 2010


Våren 2010


Sommaren 2010


Våren 2011


Sommaren 2011


Sommar 2011


Hösten 2011


Vintern 2011


Våren 2012

Finaste ♥