Maxad C-ponny född -91

Welsh/Arab

U: Lotta E: -

Kompis kom hit till gården våren 2005, och ända sedan första dagen har vi kämpat med denna, väldigt speciella lilla herre.

Allt började med att jag började bli för stor för min lilla shettis. Eller ja, det var väl jag som vela ha något större än henne att rida på, och även kunna rida lektioner istället för att endast rida ut i skogen. Så efter mycket om och men, så började vi leta efter en till ponny!

Vi hittade en hel del fina ponnyer, men ärligt talat så sket det sig med dem. Antingen så ångrade eller så ändrade ägarna sig angående ponnyn, eller så var inte ponnyn riktigt fräsch i benen. Så vi letade vidare!

Efter lite mer än ett halvår senare, så kom en av mammas kompisar och berättade att några som hon kände skulle sälja sin C-ponny. Så vi bestämde oss för att vi skulle höra av oss till dem, och sedan bestämma tid för provridning. När mamma ringde så frågade hon lite angående ponnyn, eftersom vi inte hade sett någon annons på honom. Vad det var för ponny, vilken färg han hade, hur gammal, och såklar vad han hette. När mamma sedan la på och berättade vad det var för ponny, tänkte jag: "Oj, det där hade jag inte alls räknat med..."

Ponnyn var skimmel, och korsning Welsh/Arab. Vi var lite skeptiska då han hade otroligt pigga raser i sig, men han var läromästare så vi tänkte ge det en chans i alla fall.

Jag minns det som om det var igår. Vi klev ut ur bilen, och jag letade som en galning efter en vit liten ponny. När jag väl fick syn på honom så var jag fast! Jag hade verkligen inte sett någon finare ponny, och han var inte alls den där pigga och nerviga typen som vi hade trott.

Provridningen gick super, och vi bestämde oss snabbt för att vi skulle ha denna lilla drömponny!

Dagen då vi äntligen skulle få hämta min nya lilla ponny var regnig och kall. Det var den 4 Maj och hans fd. ägare skulle skjutsa hem honom hit, men vi åkte ändå dit och skrev kontrakt och visade vägen hem hit (då han inte stod så långt härifrån). Fick även en lapp där det stod en lång lista på saker som Kompis inte tyckte om, eller som inte gick att göra med honom. Jag minns också att han hade grått fleecetäcke på sig, och gråa lindor. Han var så himla snygg att jag trodde att jag skulle spricka! Tänk att detta var min ponny? MIN?!

Vi insåg snabbt att den här ponnyn var mycket speciell, och litade verkligen inte på någon. Det tog nästan två timmar att fånga honom i hagen första dagen, han blev rädd för saker och kunde kasta sig och stegra bara för att man ledde honom.

Jag red Kompis några gånger i veckan, och på hösten så var vi med på en distansritt på ca 3 mil. Allt gick super, till vi kom till den sista biten på ritten. Kompis blev rädd när en annan ponny kom i full galopp mot honom, så han gjorde en blixtsnabb vändning och jag ramlade av. Jag minns att Kompis hoppade över mig så han inte skulle trampa på mig. Jag blev såklart rädd, men jag var ju tvungen att hoppa upp igen. Resten av turen gick bra.

När vi väl skulle lasta honom och åka hem så vägrade han gå in i transporten. Så dagen efter fick jag rida hem honom, vilket var ca 1 mil det också.

En dag på våren 2006 skulle jag rida ut med en kompis som var medryttare på ett av våra fullblod. Kompis var väldigt pigg, så mamma ledde mig lite på en volt och när hon släppte stegrade Kompis rakt upp, och jag ramlade av en halv meter i från pallen jag nyss hoppat upp med. Kompis sprang iväg i fullfart och försökte bocka av sadeln.

Då bestämde vi oss för att försöka sälja tillbaka honom, men de hade inte de tidigare ägarna möjlighet till. De kom hit och red på honom en gång och han gjorde lika då. Han stegrade och bockade för fullt, men hon var mer erfaren än mig så hon satt kvar.

Jag skaffade medryttare på honom, och jag var även på väg att sälja honom till henne. Men jag kunde inte... Istället red mamma lite på honom under vintern, och våren 2007 åkte han till fodervärd och jag fick istället låna hennes T-märkta D-ponny.

1 Juli 2008 kom han hem igen! Det var inte samma ponny som kom hem, han var trött på det mesta och hade stängt av sig helt. Vi kämpade på, och jag fokuserade mest på att få tillbaka Kompis livslust.

Idag är han den ponnyn jag alltid drömt om. Snäll, pålitlig och vi litar på varandra till 100%! Visst, Kompis är fortfarande en otroligt pigg ponny, som gärna testar ryttarens gränser. Men vi har en speciell relation till varandra, och det är aldrig några problem längre att hämta honom i hagen. Han är dock en riktigt retsticka, men han känner direkt när jag inte är på humör och ger sig ganska snabbt ;)

Kompis har varit hos mig i 7 år nu, och han är här för att stanna!

Det här är en otroligt förkortat text, så är det något ni undrar över så är det bara att fråga! =)


Kompis precis hemkommen från fodervärden 2008


Sommaren 2009


Våren 2010


Våren 2010


Våren 2011


Våren 2011


Sommaren 2011


Våren 2012


Sommar 2012!

Världens bästaste ponny ♥