The Life of Linda -

Twister Pati ♥

Fullblod

Född 2004

U: Ronya Pati E: Desert Sport

Twister är verkligen en mysig häst, och otroligt snäll! Ibland för snäll för sitt eget bästa... Även detta en egenuppfödd!

När Twister var ung skickades även hon iväg på träning, men till galoppen. Vi trodde väldigt mycket på henne, men eftersom hon överansträngdes redan hos den som red in henne så blev det bara en start för henne där hon travade in i mål pga att hon var halt. Tränaren hon stod hos trodde på henne, men vi sa så att hon får komma hem istället och så blev det.

2007 kom hon hem hit igen! Var några som var hit och red henne innan hon åkte till fodervärden sommaren 2009, och 2011 kom hon hem igen för att bli betäckt.

Under sommaren har Twister gått med sitt föl, hon har verkligen varit en kanon mamma! Så här duktiga och snälla mammor har vi aldrig haft, antingen så har de varit överbeskyddande eller inte brytt sig alls om fölen. De här stona däremot har varit alldeles perfekta mammor, det vill söga Rain och Twister.

Nu har jag äntligen satt igång Twister igen, och hon utvecklas fort. Tanken är att vi ska fokusera på dressyren, eftersom vi är osäker på om hon håller för hoppning, men några skutt kommer vi nog ta även om det inte blir så högt =)

Denna sida kommer att uppdateras mera när jag ridit henne lite längre, och vi får se hur långt vi kommer i utbildningen!

Twister och Nado, dagen efter han föddes ♥

Twister och Nado busar i hagen!

Twister och jag tränar här hemma i hagen början av 2013

2013-01-19 @ 13:30:00 Permalink Hästarna på gården Kommentarer (0) Trackbacks ()

Flash Rain ♥

Varmblod
Född 2003

U: Enjoy Garbo E: Gidde Palema

Vem Rain´s pappa är ser nog de flesta travintresserade, eftersom hon nästan är en exakt kopia av honom till utseendet. Detta är våran första egenuppfödda travare!

Rain har inte haft det så lätt, och är en väldigt känslig tjej. Vi skickade iväg henne till en proffstränare när hon var unghäst, eftersom vi antog att det var det bästa, dessvärre var det inte det... Vi märkte dock inget förrän hon kom hem igen, och det var då allt började.

När Rain kom hem så var hon osäker och hade noll respekt för människor, hon kunde ställa sig på bakbenen bara för att man sa nej och drog lite i grimskaftet. Hon hade även sår vid "höftknölarna" och var det kom ifrån vet jag inte, men hon var väldigt liten och mager... Mankhöjd som en D-ponny ungefär, och här var hon runt 3-4 år tror jag. Anledningen till att hon inte funkade på travet var att hon blev skadad, så då fick hon komma hem istället.

Rain blev frisk ganska snart och hon fick åka iväg på träning igen, men den här gången till våran hovslagare! Där gick det mycket bättre, och hon trivdes verkligen. Hon sprang några lopp men sen blev hon halt igen, inget allvarligt men vi valde att ännu en gång ta hem henne.

Fick jobba med henne denna gång också, då hon var otroligt lätt i fram. Nu gick det mycket lättare, och hon fann sig till ro mycket snabbare.

Vi tyckte att det var synd att Rain skulle gå i hagen och inte göra någonting, så jag och en kompis började rida på henne! Min kompis red henne dock bara en gång, eftersom hon var medryttare på en annan häst här. Så man kan säga att jag ridit in henne själv, visst en travare är inte så svår att rida in, men roligt ändå =)

Rain gillar verkligen inte att ha bett i munnen, då går hon och ruskar på huvudet så mycket att hon näsyan ramlar omkull. Så hackamore har hon haft på sig, och gissa vad, hon älskar det! Hon är en av de snällaste hästarna jag ridit, man behöver knappt ta i tyglarna så stannar hon. Skulle nog fungera som westernhäst med lite träning. Minns en gång när vi var tre stycken som var ute och red och vi skulle testa trava, istället för att Rain blev pigg och ville tävla (som vissa trav eller galopphästar brukar bli) så travade hon på jätte lugnt och vi hamnade nog 20m bakom de andra två.

Rain är väldigt orädd av sig, och har aldrig skyggat när jag ridit henne. Hon är även otroligt duktig på att hoppa, har dock bara löshoppat henne upp till en meter men hon skulle klara av högre =)

Nu har ridningen stått stilla ett tag, sist jag satt på henne var våren 2011. Inget seriöst ridpass, utan jag ville bara känna hur hon kändes att rida på.

I sommar har hon haft föl och det har gått kanon, hade tiden funnits till hade jag absolut fortsatt rida på henne. Men vi får se, kanske är dags att sätta igång henne igen? Vore himla kul =)

Alla våra storhästar, med Rain först! Ihopsläpp efter att de varit på betäckning.

Rain och "Lill-Phoran" som hon kallas, så fina tillsammans =)

2013-01-19 @ 10:00:00 Permalink Hästarna på gården Kommentarer (0) Trackbacks ()

Spirit Fly ♥

Engelskt Fullblod

Född 2003

U: Pocahontas Pati E: Songline

Spirit är verkligen världens snällaste kille, som tyvärr inte fått chansen att visa vad han går för...

När jag var runt 5 år så hade jag en favorithäst här hemma, och det var Lukas. Min mamma har fött upp fullblod sedan slutet på -80talet, och Lukas var min favorit. Men när vi var tvungen att sälja honom så blev jag helt förstörd, jag grät och sa "mamma har sålt min häst". Mamma blev helt förstörd och lovade att jag skulle få en egen häst.

Varför skriver hon om det där undrar ni, jo hästen jag skulle få blev nämligen Spirit!

Spirit är född här och innan han föddes sa mamma att han skulle bli min, och inte starta på galoppen pga skadorisken. Jag blev jätte glad såklart, och började planera våran framtid.

Sedan blev det väl inte riktigt som vi tänkt oss... Vi skulle sälja ett av våra finaste fullblodsston (-06), för vi tyckte det var onödigt att hon bara gick här hemma, så vi skickade iväg henne till en tjej som skulle hjälpa oss med försäljningen. Problemet var att tjejen som skulle hjälpa oss blev otroligt fäst vid hästen, och ville behålla henne själv. Nu tycker ni säkert inte att det är något problem, men saken var att vi kom överrens om att hon skulle få hästen för halva priset och sedan ta Spirit på inridning.

Det tog inte lång tid innan räkningen kom på boxplatsen stoet hade stått i, och vi tyckte det var väldigt märkligt. Vi hörde knappt något av henne, så där hade hon våran häst som hon inte ville betala för. Så vi tog transporten och hämtad hem henne... Till slut fick vi henne såld, men det tog all energi på mamma så det där med inridningen blev uppskjutet.

Året efter hade vi kontakt med en annan tjej som ville rida in honom. Så hon tog hem honom och började träna honom, dock så kom de aldrig så långt så hon satt på honom, men han blev mycket tränad från marken och tömkörd.

Två år senare fick vi kontakt med en ny tjej som ville ta sig an våran prins, nu var alltså Spirit 6 år. Hon kom jätte långt med honom, och satt på honom i boxen oxh red runt. En dag så skulle hon testa skritta på honom ute, eftersom hon hade hängt på honom så mycket där, men han blev rädd för något och han tyckte det var jätte otäckt med något på ryggen så då åkte hon i backen. Sen blev mamma jätte rädd för att det skulle hända något, så nu står vi här. Egentligen så är grovjobbet gjort, och jag tror inte det skulle vara så stora problem med inridningen eftersom han fick gå med en overall fyld med gräs på ryggen hela resten av den sommaren.

Spirit är verkligen den snällaste hästen jag träffat, och det finns absolut inget ont i honom. Han kan vara lite feg och hoppa till, men skulle aldrig sticka om man håller i griskaftet eller så.

Vi får se hur framtiden blir för denna underbara kille, om han inte blir inriden så passar han perfekt för att uppfostra unghästar, eftersom han är snäll mot allt och alla! Och då även hästar och andra djur =)

Det här är verkligen typiskt Spirit, att mysa ♥

Min vackra vän ♥

2013-01-01 @ 23:48:15 Permalink Hästarna på gården Kommentarer (0) Trackbacks ()

Petronella ♥

Shetlandsponny -91

U: Okänd E: Okänd

Petronella, eller "Pettris" som hon kallas här kom till mig den 7 Juni 1996, på min 2årsdag och är alltså min första egna ponny!

När hon kom var hon inte speciellt mycket riden eller körd. Hon såldes för att hon bara smet till grannen, och mamma ville att jag och syrran skulle få en liten ponny att rida på.

Pettris kommer från början från ett Shettis-stuteri här i närheten, så varför hon inte är registrerad har jag ingen aning om...

Hur som helst, när jag var riktigt liten red jag inte så hemskt mycket på henne. Det var när jag började närma mig 7år som vi började ordentligt, eftersom jag började på ridskola då.

Jag minns att jag skulle få henne och hoppa, men problemet var att hon stannade och jag flög över hindret, haha. Men vi kämpade på!

Jag har ramlat av denna damen många gånger, och har så himla många minnen med henne. Jag började köra henne när jag var runt 12, för då blev jag för stor för henne. Men tack vare allt slit så fick jag en underbar liten ponny, min bästa vän helt enkelt ♥

Pettris har haft fång tre gånger, och sista gången trodde vi inte att hon skulle klara sig. Nu får hon skippa betet och gå i en skogshage istället, för man vill inte riskera att hon får det en gång till.

När jag slutade rida Pettris hade hon lärt sig:

Galoppskänkeln
Skänkelvikningar
Hoppa 80cm med ryttare

Löshoppad 90cm

Men framförallt, att man inte måste hitta på bus och vara så fuktansvärt envis. Man kan faktiskt ha kul också, vilket hon aldrig tyckte i början.

Pettris går nu som pensionär eftersom det finns dåligt med små duktiga ryttare häromkring. Finns det, det så har de oftast egen ponny, men jag tror hon trivs med att vara pensionär också =)

En otroligt knubbig liten shettis! Våren 2010

Trots knubbigheten så tog hon sig över 70cm =)

Mitt lilla troll ♥

2013-01-01 @ 22:37:00 Permalink Hästarna på gården Kommentarer (1) Trackbacks ()

Al Pacino

147,0cm i mkh född -98

Haflinger

U: Elisa E: Andi 9

Al kom till mig 21 Januari 2010, och vi har verkligen utvecklats sedan dess.

Jag hade bara ett halvår tidigare mist min foderponny, och letade nu efter en D-ponny som jag kunde tävla i hoppning med. Jag hade sett Al´s annons flera gånger, men jag tyckte inte han var det jag sökte. En grov och klumpig haflinger, som hopp-ponny? Nä...

Mamma övertalade mig om att vi i alla fall kunde åka och titta på honom, så visst, vi gjorde väl det.

Jag hade mer och mer blivit nyfiken på just haflinger, och var ganska spänd över hur det skulle gå. Skulle det vara en grov och klumpig ponny som stod där på ridskolan? Eller skulle det vara något som faktiskt var något att satsa på?

Al var ridskolehäst, och anledningen till försäljningen var att han kastade av elever.

När jag väl såg honom så förändrades allt. Han var inte grov och klumpig, han var smal och ganska omusklad. Jag hoppades verkligen på att han skulle vara en dröm att rida, eftersom jag föll för honom direkt!

Ridskolechefen red först, och Al skuttade över 110cm hur lätt som helst! När hindret låg på 120cm så började han ta i, men inte förrän då ;)

Jag hoppade upp och red lite på honom. Kände ganska snart att detta var en mysig liten häst, som dock var väldigt seg. Inge åka häst här inte!

Jag var fast, jag ville ha honom! Vi åkte dit en gång till och red. Vi hade gärna ridit ut på honom, men det fick vi inte. Nu efteråt så förstår jag varför de inte lät oss göra det...

När Al kom hem så blev han som förbytt. Han var inte den där lugna och trygga hästen som han var på ridskolan, tvärtom. Han var rädd för exakt allt, han kunde inte vara ensam och han kunde inte vara ute i hagen. Vi hade köpt en problemhäst, vilket han hade varit i hela sitt liv.

Jag åkte av nästan varje ridtur, och han smet från hagen flera gånger om dagen. Många tror säkert att det inte var så farligt, men det kan jag säga att det var. Att gå in till Al i boxen var också väldigt spännande, han brydde sig inte om en alls utan kunde gå över en om han ville ut. Ingen respekt alls med andra ord. Jag minns att han stack iväg när jag longerade honom en gång, med mig efter i longeringslinan. Tur att det var snö ute, annars hade det nog gjort ont.

Eftersom vi har eget stall och bor ute på landet, så hade jag ingen att rida med. Vilket slutade i att Al vägrade gå från gården, och jag flög av flera gånger av att han stack iväg med mig.

Att Al skulle vara ute i hagen var bara att utesluta, istället gick jag promenader flera gånger om dagen med honom. För han smet hela tiden...

Efter att jag haft Al ett tag så tröttnade jag. Det kändes som att vi stod kvar på samma ställe hela tiden, så då åkte han ut på annons. Då hade jag medryttare på Kompis så hon började ta över Al och jag red Kompis. Hon hade med Al på några hoppträningar och tävlade även med honom en gång. Efter det bestämde jag mig för att han skulle få vara kvar, och tur var det!

Jag har haft kontakt med tidigare ägare på Al och han har ända sedan han föddes smitit från hagen. När han kom till andra ägaren hände det något som gjorde att han blev rädd för det mesta (vet inte om det också varit sedan han var föl eller så). Tredje ägaren kämpade verkligen med Al, men tillslut så kände de att han var lite för farlig för så små tjejer och sålde honom till ridskolan. På ridskolan kastade han av flera stycken, och en så allvarligt att hon behövde åka ambulans. Al´s skötare på ridskolan var intresserad av att köpa honom, men då varnade ridskolan henne om att Al var som han var. De sa även det när hon var hit och skulle provrida, men då hade han förändrats en hel del.

Jag och Al har mött många motgångar och människor som inte alls har trott på oss, men vi har kämpat och nu har framgångarna börjat komma!

Jag älskar verkligen Al, vilket jag inte gjorde i början. Men nu när vi båda litar på varandra, så är vi oskiljaktiga! Al är idag otroligt pigg och frammåt, och älskar att få gå ut i skogen lika mycket som att gå ett pass på banan. Han älskar livet helt enkelt! =)

Det här är en otroligt förkortad "berättelse" om våran resa, men det är bara att fråga om du har några funderingar!

Den 21 Januari 2010, dagen då Al kom hit!

Februari 2010

Våren 2010

Sommaren 2010

Våren 2011

Sommaren 2011

Sommar 2011

Hösten 2011

Vintern 2011

Våren 2012

Finaste ♥

2012-06-06 @ 16:30:09 Permalink Hästarna på gården Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kompis

Maxad C-ponny född -91

Welsh/Arab

U: Lotta E: -

Om Kompis: Kompis har ett förflutet som en väldigt duktig hopp-ponny! Han har tävlat höga klasser, och dessutom så vann han och hans dåvarande ägare DM -99. Han har även tävlat dressyr med samma ägare som han vann DM med.

Han är en pigg och ganska het ponny, som inte vem som helst kan hoppa upp på och rida. Man måste vara tuff, men ändå lugn och mjuk.

Kompis kom hit till gården våren 2005, och ända sedan första dagen har vi kämpat med denna, väldigt speciella lilla herre.

Allt började med att jag började bli för stor för min lilla shettis. Eller ja, det var väl jag som vela ha något större än henne att rida på, och även kunna rida lektioner istället för att endast rida ut i skogen. Så efter mycket om och men, så började vi leta efter en till ponny!

Vi hittade en hel del fina ponnyer, men ärligt talat så sket det sig med dem. Antingen så ångrade eller så ändrade ägarna sig angående ponnyn, eller så var inte ponnyn riktigt fräsch i benen. Så vi letade vidare!

Efter lite mer än ett halvår senare, så kom en av mammas kompisar och berättade att några som hon kände skulle sälja sin C-ponny. Så vi bestämde oss för att vi skulle höra av oss till dem, och sedan bestämma tid för provridning. När mamma ringde så frågade hon lite angående ponnyn, eftersom vi inte hade sett någon annons på honom. Vad det var för ponny, vilken färg han hade, hur gammal, och såklar vad han hette. När mamma sedan la på och berättade vad det var för ponny, tänkte jag: "Oj, det där hade jag inte alls räknat med..."

Ponnyn var skimmel, och korsning Welsh/Arab. Vi var lite skeptiska då han hade otroligt pigga raser i sig, men han var läromästare så vi tänkte ge det en chans i alla fall.

Jag minns det som om det var igår. Vi klev ut ur bilen, och jag letade som en galning efter en vit liten ponny. När jag väl fick syn på honom så var jag fast! Jag hade verkligen inte sett någon finare ponny, och han var inte alls den där pigga och nerviga typen som vi hade trott.

Provridningen gick super, och vi bestämde oss snabbt för att vi skulle ha denna lilla drömponny!

Dagen då vi äntligen skulle få hämta min nya lilla ponny var regnig och kall. Det var den 4 Maj och hans fd. ägare skulle skjutsa hem honom hit, men vi åkte ändå dit och skrev kontrakt och visade vägen hem hit (då han inte stod så långt härifrån). Fick även en lapp där det stod en lång lista på saker som Kompis inte tyckte om, eller som inte gick att göra med honom. Jag minns också att han hade grått fleecetäcke på sig, och gråa lindor. Han var så himla snygg att jag trodde att jag skulle spricka! Tänk att detta var min ponny? MIN?!

Vi insåg snabbt att den här ponnyn var mycket speciell, och litade verkligen inte på någon. Det tog nästan två timmar att fånga honom i hagen första dagen, han blev rädd för saker och kunde kasta sig och stegra bara för att man ledde honom.

Jag red Kompis några gånger i veckan, och på hösten så var vi med på en distansritt på ca 3 mil. Allt gick super, till vi kom till den sista biten på ritten. Kompis blev rädd när en annan ponny kom i full galopp mot honom, så han gjorde en blixtsnabb vändning och jag ramlade av. Jag minns att Kompis hoppade över mig så han inte skulle trampa på mig. Jag blev såklart rädd, men jag var ju tvungen att hoppa upp igen. Resten av turen gick bra.

När vi väl skulle lasta honom och åka hem så vägrade han gå in i transporten. Så dagen efter fick jag rida hem honom, vilket var ca 1 mil det också.

En dag på våren 2006 skulle jag rida ut med en kompis som var medryttare på ett av våra fullblod. Kompis var väldigt pigg, så mamma ledde mig lite på en volt och när hon släppte stegrade Kompis rakt upp, och jag ramlade av en halv meter i från pallen jag nyss hoppat upp med. Kompis sprang iväg i fullfart och försökte bocka av sadeln.

Då bestämde vi oss för att försöka sälja tillbaka honom, men de hade inte de tidigare ägarna möjlighet till. De kom hit och red på honom en gång och han gjorde lika då. Han stegrade och bockade för fullt, men hon var mer erfaren än mig så hon satt kvar.

Jag skaffade medryttare på honom, och jag var även på väg att sälja honom till henne. Men jag kunde inte... Istället red mamma lite på honom under vintern, och våren 2007 åkte han till fodervärd och jag fick istället låna hennes T-märkta D-ponny.

1 Juli 2008 kom han hem igen! Det var inte samma ponny som kom hem, han var trött på det mesta och hade stängt av sig helt. Vi kämpade på, och jag fokuserade mest på att få tillbaka Kompis livslust.

Idag är han den ponnyn jag alltid drömt om. Snäll, pålitlig och vi litar på varandra till 100%! Visst, Kompis är fortfarande en otroligt pigg ponny, som gärna testar ryttarens gränser. Men vi har en speciell relation till varandra, och det är aldrig några problem längre att hämta honom i hagen. Han är dock en riktigt retsticka, men han känner direkt när jag inte är på humör och ger sig ganska snabbt ;)

Kompis har varit hos mig i 7 år nu, och han är här för att stanna!

Det här är en otroligt förkortat text, så är det något ni undrar över så är det bara att fråga! =)

Kompis precis hemkommen från fodervärden 2008

Sommaren 2009

Våren 2010

Våren 2010

Våren 2011

Våren 2011

Sommaren 2011

Våren 2012

Sommar 2012!

Världens bästaste ponny ♥