Den här låten påminner väl om alla mina hästar, men den jag tycker den passar bäst på är helt klart Kompis. Självklart är det "Simply The Best" med Tina Turner ♥ 

 

 

1. Jag har ofta huvudvärk. Varför vet jag inte, men jag har huvudvärk nästan en gång om dagen och får även migrän ca en gång i månaden. Om jag inte har haft huvudvärk på en vecka så börjar man nästan tro att något är fel, haha.

 

2. Varje gång Hööks kommer med en ny katalog måste jag ha en på övervåningen och en på nedervåningen, för jag kollar alltid i den när jag har tråkigt. Kollar igenom den i stort sett varje kväll innan jag ska sova ;)

 

3. Jag har överrörliga leder, vilket betyder att min käke "knäpper" varje gång jag tuggar eller gapar för stort. Mina fingrar, handleder och fötter knäpper det också i dessutom.

 

5. Jag har alltid haft en stor kärlek till fuxar med bläs och vita ben, så när Nado föddes så fick jag min drömhäst ♥ (Även om han nu inte är min)

 

6. Jag är tokig i Eric Saade. Finns inte mycket mer att säga än att jag har alla hans skivor, dessutom så är de flesta specialbeställda så de är signerade. Galen i honom? Nej tror ni ;)

 

7. Min favorit ras på hästar är faktiskt Welsh Cob, och i framtiden så kommer jag absolut ha minst en sådan!

 

8. Jag har ingen bästa vän förutom mina djur, iställer har jag många nära vänner ♥

 

9. Jag är ingen tävlingsmänniska. Visst kan jag tagga till vid omhoppning, men jag tycker det är roligare att utbilda hästar än att tävla.

 

10. Jag hatar läsk, det är sött och inte direkt törstsläckande. Fick ett beroende av cola för inte alls länge sedan, vilket är konstigt då jag avskyr det mest av allt. RedBull däremot älskar jag, men nu har jag slutat med läsk och godis helt.

 

Roliga sanningar va? Undrar ni över något så är det bara att fråga, är sämst på att komma på sanningar om mig själv =)

 

 

Om jag skulle vilja byta liv med någon så måste det vara en hästskötare i antingen ett hoppstall eller hos en galopptränare. Skulle det vara ett hoppstall så blir det hos Malin Baryard, så man få titta och klappa på snyggingen Tornesch (Nados pappa) ;)

 

I ett galoppstall spelar det inte så stor roll, men gärna hos Tommy Gustafsson eftersom vi har haft våra fullblod hos honom när de varit i träning. Fullblod är helt underbara hästar, och jag hoppas att jag hittar på något i framtiden så jag kan få jobba med dessa underbara hästar.

 

Jag har alltid varit en fegis, så den här trodde jag skulle bli lätt. Men nu vet jag inte riktigt...

 

När jag var yngre så hade jag ännu sämre självförtroende än vad jag har idag, och var faktiskt ganska osäker i ridningen. Jag gick ju på ridskola när jag var liten, och där kände man ju de flesta hästarna. Oftast var det inga problem med att rida nya hästar, men hände det något så kunde jag bli livrädd för hästen. Minns en gång när jag skulle hoppa med en liten welsh vid namn Channel, hon sprang jätte fort och tyckte verkligen om att hoppa. Det var lite läskigt, men ganska kul också. Vi red mot hindret och då hoppade hon av alldeles för tidigt, jag var liten och oerfaren så jag ramlade av mitt på hindret. Efter det vägrade jag rida henne, fick jag henne åkte jag hem igen.

 

När jag precis var på gränsen till för stor för henne så sa min ridlärare att jag skulle ha henne, jag vägrade men till slut så fick mamma mig att testa henne igen. Då var det dressyr så det gick ju bra, men sen när det var hoppning så blev jag osäker. Det gick bra ända till vi skulle hoppa sista hindret. Minns att mina ögon tårades av hennes fart, och sedan tvärnitade hon. Jag flög av och landade ännu en gång på hindret, men den här gången hoppade jag upp på henne igen och fortsatte. Det är något som jag lärt mig med åren, att man måste hoppa upp igen annars blir man rädd. Alla säger det men det är inte alltid man lyssar, men så är det faktiskt!

 

Min största rädsla nu är nog fortfarande hoppningen, men då är det höjden som spökar i mitt huvud. Jag älskar hoppning och det är bland det roligaste, men höjden är något jag backar för. Hoppträningar brukar gå bra, för då är det någon som säger åt mig att hoppa den höjden. Även på Al kan jag känna att höjden är otäck, men har jag bara hoppat det en gång så försvinner det. Al är verkligen en kanon häst om man är osäker i hoppningen, han hoppar allt utan att tveka, och det har verkligen hjälpt mig mycket.

 

Så min rädsla är helt enkelt höjden på hindrena, när det börjar komma upp mot 1m.

En sak som aldrig får hända har redan hänt, och kommer att hända flera gånger. Det är såklart när man måste ta farväl till sin älskade häst.

 

Jag är helt säker på att det är något som alla önskar att de fick slippa, men tyvärr så kommer den dagen också. Att säga farväl är något av det jobbigaste som finns, och det spelar ingen roll hur länge man haft hästen, det är lika jobbigt i alla fall.

 

Jag hade min foderponny i drygt 2 år, jag grät när han lämnade gården för att åka hem till sin ägare i en månad för att sedan komma tillbaka. Nu blev det inte så, utan han vandrade vidare till trapalandas evigt gröna ängar istället, och den sorgen har jag inte kommit över än. Bara jag tänker på min fina vän så kommer tårarna, och då var det här ändå för drygt 3 år sedan...

 

Hösten 2011 försvann en annan otroligt viktig häst, och det var en av mammas första egna uppfödningar, Gesch Pati. Hon blev 21år, och hon togs bort pga att hon blev så dålig på slutet. Den hästen har funnits i hela min uppväxt och jag har så många minnen med den hästen, men ändå så har jag kommit över hennes bortgång mycket snabbare än min gamla foderponny.

 

Hur kommer det sig? Antagligen för att Geschan var sjuk och det var det bästa för henne, medan Otto togs bort mer för att de inte kunde ha honom kvar. Otto var inte helt frisk, han var triangelmärkt (blev det precis innan han kom till mig) men under hela tiden jag hade honom så var han aldrig halt, det var när han kom hem igen som han blev det.

 

Så en sak som aldrig får hända är ju att mista sin bästa vän, en dag kommer det ske, men man lever och kämpar varje dag för att man ska få vara tillsammans så länge som möjligt!

För mig så är bilderna som betyder något mina favoritbilder, alltså inte de finaste jämt. Alla dessa bilder betyder något speciellt för mig, för det är ju på mina älskade djur =)

 

Den här är svår och jobbig, eftersom jag hatar att säga när jag är bra på något...

 

Måste jag säga en sak så måste det bli mitt tålamod och lugn. Vet inte hur många gånger en häst (eller ponny framförallt) har tjafsat vi lastning eller ridning och jag har haft tålamodet och lugnet att fortsätta.

 

Både Kompis och Al har varit otroligt tråkiga att lasta, men är man bara lugn och har tålamod så brukar det lösa sig. Nu springer båda på transporten, och det ligger en hel del träning bakom.

 

Dock så lär jag erkänna att mitt tålamod var bättre förut, men är man stressad och ska iväg på träning så tror jag inte att någon har tålamod med en bråkig häst, haha. Så därför har jag lasttränat mycket här hemma, framförallt med Al, så jag kan fokusera på lastningen och inte träningen man ska på.

Oj den här listan blir lång! Man kan aldrig bli full lärd, så jag skulle vilja säga att jag behöver träna på allt. Men det jag behöver träna mest på är:

 

Min blick! Har en tendens till att titta ner på hästen istället för rakt fram, i hoppningen däremot är blicken ganska bra. Men annars, usch och fy!

 

Min sits! Rak rygg och inte framåtlutad och ihopkrupen... I galoppen visst, att stå i lätt sits och framåtlutad men när jag rider lätt i traven. Nej usch, min sits måste verkligen bli bättre.

 

Och såklart hälarna ner och tummen upp! Även ihop med händerna och höja de lite, skänklarna sitll osv. Känns som att jag är världens nybörjare som behöver träna på dessa saker, men ja... Det här behöver jag träna på i alla fall, och säkert en hel del till också =)

 

Eftersom jag fick min första ponny på min 2årsdag så vet jag inte riktigt när jag satt på en häst för första gången.

 

På ridskola började jag inte förrän jag var runt 7 år, och jag red där fram till det året jag fyllde 14. Sedan blev det en paus från ridskolan, eftersom jag hade en egen ponny hemma att rida på. Istället red jag lektioner på ridbanan i Järbo för olika instruktörer, och man lärde sig mycket mer av en träning där än flera år på ridskolan.

 

I början av 2011 började jag på hoppspecial på samma ridskola som jag red hos tidigare, och där tränade jag och Al hoppning fram till sommaren 2012.

 

Nu rider jag inga lektioner alls, vilket känns lite tråkigt... Men förhoppningsvis så får jag hoppa in som reserv nån gång på nån träning här i Järbo, för nu har jag ju två hästar jag kan träna med =)

 

Att välja en favorit häst i stallet är svårt, alla betyder ju väldigt mycket. Måste jag välja så blir det de tre jag rider just nu, och min förra D-ponny!

 

Kommer köra en blogg lista i 31 dagar framåt, så att det kommer upp lite andra inlägg än bara dagens ridning osv =)